Jämför

Millimeterskala:

Limax cinereoniger
Gråsvart kölsnigel

Limax maximus
Pantersnigel

Beskrivning

En riktigt lång snigel, kan nå över 200 mm i utsträckt läge. På ryggen finns en köl som är tydligast längst bak. Hudvårtorna är ganska grova. Manteln har en struktur som påminner om ett fingeravtryck. Andningshålet är placerat i bakre delen av manteln. Färgen är oftast nästan helt svart, men mer eller mindre ljusa former. I dessa fall finns det ofta en rader med stora mörka fläckar på bakkroppen. Även helvita former förekommer sällsynt. Viktigaste kännetecknet är krypsulan som är indelad i tre tydliga längsgående fält; mörka på sidorna och ljust i mitten.

Liknande arter

Storlek och färg gör att den vid första anblicken kan tas för en svart skogssnigel, men om man lägger märke till nämnda karaktärerna är de lätta att skilja åt.
Större förväxlingsrisk föreligger då i vissa fall med pantersnigel. Denna har dock aldrig tvåfärgad krypsula och i princip alltid fläckig mantel.
Unga, ljusa exemplar kan eventuellt förväxlas med trädsnigel.

Levnadssätt

Den lever i framför allt i skogsmark av olika slag, men hittas även i trädgårdar. Den uppträder sällan i större mängder och är ingen skadegörare.

Beskrivning

Även leopardsnigel. En stor snigel, upp till 200 mm. På ryggen finns en köl som är tydligast längst bak. Hudvårtorna är ganska fina. Andningshålet är placerat i bakre delen av manteln. Djuret är ofta fläckigt med ljusgrå grund och mörkare mönster i form av regelbundna prickar, fläckar eller band. Manteln är nästan alltid fläckig, aldrig randig. Mörkgrå eller vita individer förekommer och kan då påminna om gråsvart kölsnigel. Krypsulan är alltid ljust enfärgad.

Liknande arter

Mer eller mindre enfärgade exemplar kan likna gråsvart kölsnigel. Har den prickar på manteln eller enfärgad sula är det dock en pantersnigel.

Levnadssätt

Pantersnigeln är inte ursprunglig i Sverige utan kom hit första gången på 1800-talet. Den har sedan spritt sig. Den hittas framför allt i kulturbiotoper, men har spridit sig även till skogar och skärgårdsmiljöer.

Arten är nattaktiv och ses sällan dagtid. Den har revir från vilken den jagar andra större sniglar. Därför ses den sällan tillsamman med gråsvarta kölsniglar. Den verkar även kunna skrämma iväg spanska skogssniglar och eventuellt ha en begränsande effekt på populationer av denna.

Att den skulle äta andra sniglar anses dock vara en myt. Den lever framför allt på döda växtdelar. Däremot kan den ta ägg och verkar även gilla slem från andra sniglar.

Dölj Dölj
Justera urval

Dela jämförelsen på facebook.